Fredag....
Hänt nada på denna fronten, jobb och åter jobb.
Hälsat på mamma idag efter hennes tre veckor långa semester. Sakna henne jätte mycket men tog igen förlorad tid idag. Bättre sent än aldrig...
Varför måste alla fråga??? Är så drygt, jag vet ju inte vad jag ska svara.
- Ja vi träffas, och vi kan prata nätt o jämt...
- Va!!! Inte mer???
Nä det är så jobbigt när så många ställer samma fråga. Har inget bra svar att ge. Möjligtvis vad jag känner och vill men vad hjälper det... Det blir ju inte så bara för att jag vill....
Önskar av hela mitt hjärta att det inte ska vara så här som det är nu, men jag kan inte göra något åt det... Hade jag kunnat så hade jag inte tvekat en sekund....
Som jag sa till min mamma idag när vi pratade om detta, jag fick ut något av allt detta men det är något som borde kommit ut för längesen. Nu gör det inte något bättre av att det kommer fram för det finns inget. Jag hade velat att detta hände för så många år sen och inte under de omständigheter kring det som det blev nu.
Men det finns så många saker som vi inte har kontroll över, detta för min del var en sak.
Gudars vad det kan göra ont i ett hjärta...
Känslan av att ens hjärta verkligen är tomt och ensamt är en obehaglig känsla som jag för första gången kan känna. Förr har mitt hjärta varit kallt oavsett vad men nu har det börjat tina lite... Känns bra men smärtsamt... En bra smärta kanske??? Vem vet??? Känns som det tåget har gått så vad spelar det då för roll om det är varmt eller kallt???
Har varit mycket med gamla goda låtar på bloggar överallt, men ingen låt kan slå
Leann Rimes-How do i live without you... Så himla bra och texten är klockren till dennna svensken...
Nu kallar kudden...
Sleep Tight!!!!
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Hälsat på mamma idag efter hennes tre veckor långa semester. Sakna henne jätte mycket men tog igen förlorad tid idag. Bättre sent än aldrig...
Varför måste alla fråga??? Är så drygt, jag vet ju inte vad jag ska svara.
- Ja vi träffas, och vi kan prata nätt o jämt...
- Va!!! Inte mer???
Nä det är så jobbigt när så många ställer samma fråga. Har inget bra svar att ge. Möjligtvis vad jag känner och vill men vad hjälper det... Det blir ju inte så bara för att jag vill....
Önskar av hela mitt hjärta att det inte ska vara så här som det är nu, men jag kan inte göra något åt det... Hade jag kunnat så hade jag inte tvekat en sekund....
Som jag sa till min mamma idag när vi pratade om detta, jag fick ut något av allt detta men det är något som borde kommit ut för längesen. Nu gör det inte något bättre av att det kommer fram för det finns inget. Jag hade velat att detta hände för så många år sen och inte under de omständigheter kring det som det blev nu.
Men det finns så många saker som vi inte har kontroll över, detta för min del var en sak.
Gudars vad det kan göra ont i ett hjärta...
Känslan av att ens hjärta verkligen är tomt och ensamt är en obehaglig känsla som jag för första gången kan känna. Förr har mitt hjärta varit kallt oavsett vad men nu har det börjat tina lite... Känns bra men smärtsamt... En bra smärta kanske??? Vem vet??? Känns som det tåget har gått så vad spelar det då för roll om det är varmt eller kallt???
Har varit mycket med gamla goda låtar på bloggar överallt, men ingen låt kan slå
Leann Rimes-How do i live without you... Så himla bra och texten är klockren till dennna svensken...
Nu kallar kudden...
Sleep Tight!!!!
Love is in the air... But not in my air...
Har sett "Anna och kungen" idag, så mysig film. Skit bra var den, har ni inte sett den så måste ni bara se den.
Så mycket kärlek med förhinder, precis som jag känner med mitt liv. Allt den senaste tiden har bara handlat om kärlek, både i livet och på filmer... Så tröttsamt när man känner att kärlek är som en glömd kloak...
Jag själv har varit och är på myshumör hela tiden och fan hjälper det inte att se kärleksfulla filmer.
Vill ha en kväll som förr, dans, mys, kärlek, mat, uppskattning för ens partner och inte minst att få älska med honom.
Saknar den tiden så himla mycket och jag vet att den inte lär komma tillbaka, därför det gör så ont förmodligen.
Har fått höra från alla möjliga håll att jag ska gå vidare, spara era lektioner för någon annan.... Jag kan inte gå vidare om jag fortfarande älskar en person så mycket. Hur skulle jag kunna dela mitt liv med någon annan när jag bara önskar att det var med "honom" jag delade mitt liv med?? Jag kan inte springa och tro att det kan bli bra med någon annan när jag redan haft det BÄSTA....
Så NÄ jag kan inte gå vidare och tänker inte göra det iheller bara för att slippa leva ensam.
Ja, på tal om att leva ensam!!! Var kommer allt från om att man inte kan leva själv??? Varför kan man inte klara sig utan kärlek?? Vad skulle kunna hända utan kärlek?? Och vad händer när det finns kärlek??
Vad jag fått lära mig av mina erfarenheter så är det väl inget att hänga i granen precis...
Hur kan man bli så beroende av något att man måste ha mannen att dela livet med? Kan man inte leva ensam och dö ensam? Jag känner inte att jag måste ha en man att dela mitt med, visst det är trevligt att göra det men jag kan precis lika bra själv. Mitt liv blir inte mer betydelsefullt med en man vid min sida. Jag klarar mig själv gällande allt. Jag tror att från det vi kommer ut ur magen blir vi så hjärntvättade med allt vad kärlek har med att göra.
Ahh gumman lilla när du blir stor ska du hitta den stora kärleken och få många barn och köpa hus tillsammans. Giftemål, bil, hus och barn och kanske ett djur också.... Men snälla, allt det behöver man inte en man till. Hus kan man köpa själv, djur finns på blocket, bil är bara en onödig utgift och vad gäller barn... det finns one night stand.
Märks att jag lever ensam, positiv som vanligt men helt ärligt jag klarar mig utan "den där" vid min sida.
Är man så beroende av att ha en man bör man kanske tänka på VARFÖR man behöver en man...
Nu ska denna hoppa in i duschen...
Ha de
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Så mycket kärlek med förhinder, precis som jag känner med mitt liv. Allt den senaste tiden har bara handlat om kärlek, både i livet och på filmer... Så tröttsamt när man känner att kärlek är som en glömd kloak...
Jag själv har varit och är på myshumör hela tiden och fan hjälper det inte att se kärleksfulla filmer.
Vill ha en kväll som förr, dans, mys, kärlek, mat, uppskattning för ens partner och inte minst att få älska med honom.
Saknar den tiden så himla mycket och jag vet att den inte lär komma tillbaka, därför det gör så ont förmodligen.
Har fått höra från alla möjliga håll att jag ska gå vidare, spara era lektioner för någon annan.... Jag kan inte gå vidare om jag fortfarande älskar en person så mycket. Hur skulle jag kunna dela mitt liv med någon annan när jag bara önskar att det var med "honom" jag delade mitt liv med?? Jag kan inte springa och tro att det kan bli bra med någon annan när jag redan haft det BÄSTA....
Så NÄ jag kan inte gå vidare och tänker inte göra det iheller bara för att slippa leva ensam.
Ja, på tal om att leva ensam!!! Var kommer allt från om att man inte kan leva själv??? Varför kan man inte klara sig utan kärlek?? Vad skulle kunna hända utan kärlek?? Och vad händer när det finns kärlek??
Vad jag fått lära mig av mina erfarenheter så är det väl inget att hänga i granen precis...
Hur kan man bli så beroende av något att man måste ha mannen att dela livet med? Kan man inte leva ensam och dö ensam? Jag känner inte att jag måste ha en man att dela mitt med, visst det är trevligt att göra det men jag kan precis lika bra själv. Mitt liv blir inte mer betydelsefullt med en man vid min sida. Jag klarar mig själv gällande allt. Jag tror att från det vi kommer ut ur magen blir vi så hjärntvättade med allt vad kärlek har med att göra.
Ahh gumman lilla när du blir stor ska du hitta den stora kärleken och få många barn och köpa hus tillsammans. Giftemål, bil, hus och barn och kanske ett djur också.... Men snälla, allt det behöver man inte en man till. Hus kan man köpa själv, djur finns på blocket, bil är bara en onödig utgift och vad gäller barn... det finns one night stand.
Märks att jag lever ensam, positiv som vanligt men helt ärligt jag klarar mig utan "den där" vid min sida.
Är man så beroende av att ha en man bör man kanske tänka på VARFÖR man behöver en man...
Nu ska denna hoppa in i duschen...
Ha de
Alla Hjärtans Dag!!!
Ja då var det alla hjärtans dag, så jävla kul kan man väl säga.
Hade det inte varit för detta jävla året så hade det säkert varit en bra dag.
Alla andra år har varit bra men denna alla hjärtans dag kan man sakta men säkert stoppa upp så långt det går.
Hatar denna dagen av hela mitt hjärta idag.
Vet precis hur jag hade velat ha denna dagen så men lär det inte bli...
Nä för nu sitter man här och vill bara att denna röv-dagen ska vara över
.
Men för alla er som denna dagen har en betydelse så önskar jag er alla en bra och mysig Alla Hjärtans Dag!!!!
Ta väl hand om varandra och uppskatta varandra varje dag och inte bara på alla hjärtans dag.
Kram från lilla mig
Min älskade syster!!!
Vill bara säga till min underbara syster att du är så duktig!
Din syster är mycket stolt över dig, och är det alltid.
Glöm inte att av misstag lär man sig.
Vet hur negativ du kan vara men gumman, tro det eller ej, det löser sig.
Om det känns omöjligt så finns jag här i ur och skur.
Om du inte vill komma till mig så finns jag ett litet samtal bort bara.
Finns här för dig alltid.
Älskar dig och kommer alltid göra.
Tack gumman för att du finns!!!
Otursdag eller turdag???
Ja idag var det fredagen med det stora talet, 13, bara klingar otur om det. För min del vet jag faktiskt inte om det är någon otur för mig, inget ont har hänt än så länge, och nu är dagen över så.
Blev bra idag med "resultatet", kanske inte så bra som man ville ha det men tillräckligt för att lugna nerverna ett tag.
Undrar vad som hade hänt min familj då den dagen kom, hade livet kunnat gå vidare??? Jag kan säga till 100% nu att det hade inte gått, men dem säger tiden läker alla sår. För min del läker inte tiden sår, den bara drar ut på olyckan och sorgen. Men vem vet, kanske hade gått!! (skulle inte tro det men men...)
Lilla dumma jag i ett nötskal skulle ju givetvis kläcka en dum kommentar idag. Om man bara kunde hejda sig ibland!!! Hade gjort vad som för att få det osagt för det var verkligen inte så jag mena, men blev så ledsen o irreterad över det så mitt i allt detta så kom den onödiga kommentaren. Gjort är gjort men visst kan man ångra sig!!!
Saknar honom så innerligt trots allt som hänt och händer. Men hur kan jag sakna det!!! För att mitt hjärta känner, känner för första gången.
Jag vet för första gången i mitt liv vad mitt hjärta vill.
Men vad hjälper det??!!!
Fast besluten att gå vidare så vad fan har denna att komma med.
Jag tänker då inte göra det för det går inte, inte ens i min vildaste fantasi.
Skulle inte ens se åt en annan medans han försöker bli pappa till höger och vänster eller vad det nu ska föreställa.
Eller så är det som alla andra, så många så möjligt så man blir tuff i ens omgivning.
Känns så tragiskt när det visar sig vara så som man aldrig trodde det skulle bli.
Inte minst när det gäller en person man inte kunde tro det om.
_______________________________________________
Kate har åkt till morfar idag, känns tråkigt. Vi var rätt så stora ovänner imorse men det blev bättre innan hon åkte.
Slog mig imorse, fy vad hemskt för dem som skiljs som ovänner och aldrig mer får se varandra. Blev massa pussar och kramar innan hon åkte.
Imorgon ska Bella till sin pappa och denna svensken ska lägga sig rak lång i solariumet så fort jag kan. Jätte längesen och sååå behövligt!!! Får se vad som händer under resten av dagen. Om inte annat så behöver här städas och småfixas lite grejor.
Nu ska jag kasta mig i sängen, lillan lär väl vakna tidigt som vanligt.
Sov gott!!!!
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Blev bra idag med "resultatet", kanske inte så bra som man ville ha det men tillräckligt för att lugna nerverna ett tag.
Undrar vad som hade hänt min familj då den dagen kom, hade livet kunnat gå vidare??? Jag kan säga till 100% nu att det hade inte gått, men dem säger tiden läker alla sår. För min del läker inte tiden sår, den bara drar ut på olyckan och sorgen. Men vem vet, kanske hade gått!! (skulle inte tro det men men...)
Lilla dumma jag i ett nötskal skulle ju givetvis kläcka en dum kommentar idag. Om man bara kunde hejda sig ibland!!! Hade gjort vad som för att få det osagt för det var verkligen inte så jag mena, men blev så ledsen o irreterad över det så mitt i allt detta så kom den onödiga kommentaren. Gjort är gjort men visst kan man ångra sig!!!
Saknar honom så innerligt trots allt som hänt och händer. Men hur kan jag sakna det!!! För att mitt hjärta känner, känner för första gången.
Jag vet för första gången i mitt liv vad mitt hjärta vill.
Men vad hjälper det??!!!
Fast besluten att gå vidare så vad fan har denna att komma med.
Jag tänker då inte göra det för det går inte, inte ens i min vildaste fantasi.
Skulle inte ens se åt en annan medans han försöker bli pappa till höger och vänster eller vad det nu ska föreställa.
Eller så är det som alla andra, så många så möjligt så man blir tuff i ens omgivning.
Känns så tragiskt när det visar sig vara så som man aldrig trodde det skulle bli.
Inte minst när det gäller en person man inte kunde tro det om.
_______________________________________________
Kate har åkt till morfar idag, känns tråkigt. Vi var rätt så stora ovänner imorse men det blev bättre innan hon åkte.
Slog mig imorse, fy vad hemskt för dem som skiljs som ovänner och aldrig mer får se varandra. Blev massa pussar och kramar innan hon åkte.
Imorgon ska Bella till sin pappa och denna svensken ska lägga sig rak lång i solariumet så fort jag kan. Jätte längesen och sååå behövligt!!! Får se vad som händer under resten av dagen. Om inte annat så behöver här städas och småfixas lite grejor.
Nu ska jag kasta mig i sängen, lillan lär väl vakna tidigt som vanligt.
Sov gott!!!!
Galen...
Ja, idag har jag verkligen stått och skällt ut min kaffekokare för att pås-jä... viker sig. Blev så sjukt arg att jag började kalla den både det ena och det andra, kände mig kricket i huvudet efteråt men det var skönt att få ett litet miniutbrott. Skönt att det var mot kaffekokaren och inte någon annan som brukar få för det när det inte går som jag vill.
Bortsett från att få damp idag så har det varit dans för Kate, hon var så duktig och börjar äntligen få koll på sina fötter. Givetvis berättar dansläraren att hon ska flytta så dem kommer ställa in dansen. Ska sätta upp henne på annan dans, blir kanske i malmö istället men jag tror nog det är något för henne.
Hon får ha ridning och dans som sina fritidsaktiviteter, tycker det får räcka med det. Ridning har legat i släkten länge så det är ett måste då att hon också får pröva på det. Hon har ridit innan men jag tycker att hon kan lära sig så mycket mer på en ridskola och sen för den delen så kan jag hjälpa henne mycket.
Jag har ju trots allt ridit i sammanlagt 14år ungefär så hästar och ridning kan denna. Ska bli kul när hon kommer igång med det, kanske vi kan skaffa en sköthäst tillsammans också.
Har haft bella hemma nu i två dagar, hon har inte velat gå till dagis utan fått panik om jag sagt till henne att hon måste vara på dagis för att jag ska jobba. Fick stressa som en galning på jobb i tisdags för hon var jätte ledsen när jag lämna henne,
-Snälla mamma, skynda dig!
-Ja gumman, mamma skyndar sig men jag måste jobba ju.
-Ja men mamma, jag vill ju vara hos dig!
Ah det är ju så man smälter, så stressa gjorde jag. När jag väl hämta henne flög hon in i famnen på mig och tjatade om att hon ville hem.
När jag senare på kvällen tog fram kläder för morgondagen fick hon spel när jag sa att det var kläder hon skulle ha på dagis. Hon ville absolut inte dit och jag blev lite nojig över att det hänt något på dagis som gjorde att hon inte ville dit. Fick inte fram så mycket men inget hade hänt. Så nu är hon hemma resten av veckan så hon får vara med mamma lite och komma till ro. Tror hon känner så för hon är så van vid att jag gått hemma med henne och nu helt plötsligt har vi inte så mycket tid som innan. Ja, mina små underbara älsklingar, vad vore livet utan dem...
Själv är jag lite nervös för morgondagen, vad ska visas??? Bör jag få panik eller bara lugna ner mig för allas skull??
Jag kan ju erkänna att jag är så rädd för det okända, vad ska hända om det är det värsta?? Usch vill bara inte tänka tanken... Håller mina tummar för allt det går för...
Nu ska jag nog nanna, ha det bäst och var rädda om varandra...
Saknar...
Som jag saknar att bli väckt 04.30 med lite "mys". Ja, den tiden var ju sååå bra och skön.....
Saknar så mycket mer av allt det men just nu saknar jag "det" sinnessjukt mycket.
Kanske inte det jag borde men shit the same, det gör jag ändå....
Nu ska denna gå och drömma sig bort i det underbara dröm-landet där allt kan hända och kommer hända.
Sov gott allesammans!!!!
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Saknar så mycket mer av allt det men just nu saknar jag "det" sinnessjukt mycket.
Kanske inte det jag borde men shit the same, det gör jag ändå....
Nu ska denna gå och drömma sig bort i det underbara dröm-landet där allt kan hända och kommer hända.
Sov gott allesammans!!!!
ONT!!!
Ja eftersom en viss person försökte förgifta mig med sin mat,
så har jag nu i en vecka sinnessjukt ont i magen.
Krampar och känns som en vågmaskin där inne. lugnare vissa dagar men som idag önskar jag att jag aldrig ätit den maten. Har legat nu i soffan och haft kramper, känns som allt innehåll ska sprängas. Underbart skönt!!!!Nu har jag lärt mig det till nästa gång,ät aldrig hans mat igen utan att veta vad som finns i......
Ja sitter här hemma nu efter jobb. Skyndade mig på jobb så jag blev färdig tidigare idag.
Har sovit jätte dåligt inatt så pigg idag är man inte. har redan sagt till barnen att det blir sängen tidigt idag. Det var inte riktigt vad dem ville men jag bestämmer, bara bra med några extra timmars sömn ibland.
Förhoppningsvis drömmer jag inte sådana drömmar jag hade inatt, inga positiva precis....
Ska snart ta en kopp kaffe sen ska jag hämta barnen på skola och dagis, saknar dem redan trots att jag bara varit utan dem i ett fåtal timmar.
Så tramsig man kan vara......
Ha de så länge....
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
så har jag nu i en vecka sinnessjukt ont i magen.
Krampar och känns som en vågmaskin där inne. lugnare vissa dagar men som idag önskar jag att jag aldrig ätit den maten. Har legat nu i soffan och haft kramper, känns som allt innehåll ska sprängas. Underbart skönt!!!!Nu har jag lärt mig det till nästa gång,ät aldrig hans mat igen utan att veta vad som finns i......
Ja sitter här hemma nu efter jobb. Skyndade mig på jobb så jag blev färdig tidigare idag.
Har sovit jätte dåligt inatt så pigg idag är man inte. har redan sagt till barnen att det blir sängen tidigt idag. Det var inte riktigt vad dem ville men jag bestämmer, bara bra med några extra timmars sömn ibland.
Förhoppningsvis drömmer jag inte sådana drömmar jag hade inatt, inga positiva precis....
Ska snart ta en kopp kaffe sen ska jag hämta barnen på skola och dagis, saknar dem redan trots att jag bara varit utan dem i ett fåtal timmar.
Så tramsig man kan vara......
Ha de så länge....
1år sedan din bortgång... Fortfarande lika ont i hjärtat...
Min älskade vän!!!
Du finns hos mig för varje sekund som går, du är min bästa vän.
Efter ett år utan dig känns det fortfarande som det var igår jag fick samtalet som förändrade hela mitt liv.
Även om du inte är hos mig fysiskt så finns du här hos mig ändå.
Tack för att du finns när jag behöver dig. Jag saknar dig så oehört mycket men hoppas vi ses snart.
Älskar dig bamse-gubben!!!
Du finns hos mig för varje sekund som går, du är min bästa vän.
Efter ett år utan dig känns det fortfarande som det var igår jag fick samtalet som förändrade hela mitt liv.
Även om du inte är hos mig fysiskt så finns du här hos mig ändå.
Tack för att du finns när jag behöver dig. Jag saknar dig så oehört mycket men hoppas vi ses snart.
Älskar dig bamse-gubben!!!
De senaste veckorna....
Har varit sjuk, kräk, snor och hosta. Helt kanon!!! Vem vill inte ha det!!!!
Har jobbat som f.. och varit allmänt duktig. När det sen blir helg är man slut och vill ta det lugnt med barnen. Så lugnt de nu kan ta det. Så skönt att slippa ställa klockan, det är ju den största tjusningen med helgen....
Mamma åkte till Thailand för snart två veckor sedan, ska vara borta i tre. Saknar henne redan...... Känns tråkigt att inte kunna prata med henne när man vill och speciellt efter det som hände för två helger seda. Sådana tillfälle är min mamma en klippa. Kan döma en lite men det är ju för att man fortfarande är hennes "lilla bebis". Känner så med mina barn med så jag förstår henne..
Ja på tal om vad som hände den helgen innan mamma åkte.
Barnen var hos henne från lördag till söndag, dem skulle åka till arenan på söndagen och titta på Princess on ice. Hon ville ha lite kvalitets tid med dem innan hon åkte och barnen älskar att vara hos henne så varför inte!!!!
Jag passade på att festa till det lite och vi alla bestämde oss för att förfesta här hemma och sen dra till Etage.
Bajs!!! Ändrade planer.... Ja festa här hemma gjorde vi och sen gick vi in om en runda till grannen på andra gården och fyllde på spriten i kroppen. Där kom fler av mina kompisar och efter ett tag drog vi hem till mig igen och fortsatte. Taxi skulle vi ta vid ett halv två. En av dem som var med hemma hos mig berättade något som fick mig att flippa över och där började hela kvällen och dess planer att försvinna. Jag fick fet-toss och flög på luren och ställde alla mina frågor jag hade på lager... Svar blev det men bara en massa lögner tills han insåg att det inte var lönt att ljuga mer. Med klackarna på fötterna och den korta kjolen man bar drog jag iväg för att träffa detta lilla luder som bodde i närheten av mig.
Det är lättare att gå på den man inte känner istället för den man har känslor för.
Hennes ex följde med, tyvärr peppade jag honom så till sist började han lacka.... Opps!!! Efter många om och men stod jag utanför hennes dörr men feg som den lilla skit hon är vågade hon sig inte ut. Exet fick spel och började slita i hennes dörr. Just som jag tänkte ge upp så kom "de farliga pågarna" och skulle blanda sig(gud vet varför). När vi stod och pratade kom lögnaren gående och min hjärna slog dubbelt av aggrevisioner. Pang, pang osv...
Gamla minne kom upp när porten krossades och jag började hyperventilera och få panik och i det stadiet jag var i då så gör man bäst i att låta mig vara. Men nä vi fortsätter dividera... Pang igen och plötsligt står polisen där.. Brydde mig inte alls om dem utan det ända mina tankar var fokuserade på var hon, den vidriga lilla slynan...
Jag bryr mig inte än idag att snuten kom dit, shit happens.... men att jag reagera som jag gjorde och blev så jävla förbannad gjorde mig rädd för mig själva. Om jag kan slå på en person jag älskar, hur i hel... hade då hon sett ut om hon vågat sig ut.
Kände dagen efter att allt från gårdagen var konstigt och snurrit... jag visste vad som hänt och allt det men att jag som den lugna snälla flicka jag brukar vara, hon var helt borta den natten.... än idag känner jag bara hat för dessa personer han "doppar" i och rädslan för hur jag blir om jag möter dem kan få en ur balans...
Hur fan man nu kan bli en sådan bock vet jag inte men men det är trots allt svedala i honom med så.. Bara hur man kan doppa om och om igen i vem som helst när man påstår sig älska någon annan, det fattar inte denna svensken...
Veckan som gått nu har jag jobbat och åter jobbat, varit barnledig fram till torsdag. kändes konstigt men samtidigt fick jag mycket tid för mig själv. blev så dålig efter det som hände helgen innan så jag behövde ensam tid.
Barnen kom hem och jag började komma in i rutinerna igen, man blir ju helt ur banan när barnen inte är hos mig.
Helgen har bara bestått av lugn och ro. syrran var här, plockade ögonbrynen på henne vilket hon fortfarande inte kan själv.
Fixade med mitt internet igår och efter många damp fick jag rätt på det(nästan i alla fall).
Idag har jag tvättat, solat, varit hos mamma och ordnat med posten, fixat lite hemma och varit ute och åkt brum brum.
nu ska jag snart ner och ta kaffe med tanterna sen blir det sängen. Jobb imorgon...
Har säkert glömt att skriva något som hänt men då kommer det senare.
Ha de så länge
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Har jobbat som f.. och varit allmänt duktig. När det sen blir helg är man slut och vill ta det lugnt med barnen. Så lugnt de nu kan ta det. Så skönt att slippa ställa klockan, det är ju den största tjusningen med helgen....
Mamma åkte till Thailand för snart två veckor sedan, ska vara borta i tre. Saknar henne redan...... Känns tråkigt att inte kunna prata med henne när man vill och speciellt efter det som hände för två helger seda. Sådana tillfälle är min mamma en klippa. Kan döma en lite men det är ju för att man fortfarande är hennes "lilla bebis". Känner så med mina barn med så jag förstår henne..
Ja på tal om vad som hände den helgen innan mamma åkte.
Barnen var hos henne från lördag till söndag, dem skulle åka till arenan på söndagen och titta på Princess on ice. Hon ville ha lite kvalitets tid med dem innan hon åkte och barnen älskar att vara hos henne så varför inte!!!!
Jag passade på att festa till det lite och vi alla bestämde oss för att förfesta här hemma och sen dra till Etage.
Bajs!!! Ändrade planer.... Ja festa här hemma gjorde vi och sen gick vi in om en runda till grannen på andra gården och fyllde på spriten i kroppen. Där kom fler av mina kompisar och efter ett tag drog vi hem till mig igen och fortsatte. Taxi skulle vi ta vid ett halv två. En av dem som var med hemma hos mig berättade något som fick mig att flippa över och där började hela kvällen och dess planer att försvinna. Jag fick fet-toss och flög på luren och ställde alla mina frågor jag hade på lager... Svar blev det men bara en massa lögner tills han insåg att det inte var lönt att ljuga mer. Med klackarna på fötterna och den korta kjolen man bar drog jag iväg för att träffa detta lilla luder som bodde i närheten av mig.
Det är lättare att gå på den man inte känner istället för den man har känslor för.
Hennes ex följde med, tyvärr peppade jag honom så till sist började han lacka.... Opps!!! Efter många om och men stod jag utanför hennes dörr men feg som den lilla skit hon är vågade hon sig inte ut. Exet fick spel och började slita i hennes dörr. Just som jag tänkte ge upp så kom "de farliga pågarna" och skulle blanda sig(gud vet varför). När vi stod och pratade kom lögnaren gående och min hjärna slog dubbelt av aggrevisioner. Pang, pang osv...
Gamla minne kom upp när porten krossades och jag började hyperventilera och få panik och i det stadiet jag var i då så gör man bäst i att låta mig vara. Men nä vi fortsätter dividera... Pang igen och plötsligt står polisen där.. Brydde mig inte alls om dem utan det ända mina tankar var fokuserade på var hon, den vidriga lilla slynan...
Jag bryr mig inte än idag att snuten kom dit, shit happens.... men att jag reagera som jag gjorde och blev så jävla förbannad gjorde mig rädd för mig själva. Om jag kan slå på en person jag älskar, hur i hel... hade då hon sett ut om hon vågat sig ut.
Kände dagen efter att allt från gårdagen var konstigt och snurrit... jag visste vad som hänt och allt det men att jag som den lugna snälla flicka jag brukar vara, hon var helt borta den natten.... än idag känner jag bara hat för dessa personer han "doppar" i och rädslan för hur jag blir om jag möter dem kan få en ur balans...
Hur fan man nu kan bli en sådan bock vet jag inte men men det är trots allt svedala i honom med så.. Bara hur man kan doppa om och om igen i vem som helst när man påstår sig älska någon annan, det fattar inte denna svensken...
Veckan som gått nu har jag jobbat och åter jobbat, varit barnledig fram till torsdag. kändes konstigt men samtidigt fick jag mycket tid för mig själv. blev så dålig efter det som hände helgen innan så jag behövde ensam tid.
Barnen kom hem och jag började komma in i rutinerna igen, man blir ju helt ur banan när barnen inte är hos mig.
Helgen har bara bestått av lugn och ro. syrran var här, plockade ögonbrynen på henne vilket hon fortfarande inte kan själv.
Fixade med mitt internet igår och efter många damp fick jag rätt på det(nästan i alla fall).
Idag har jag tvättat, solat, varit hos mamma och ordnat med posten, fixat lite hemma och varit ute och åkt brum brum.
nu ska jag snart ner och ta kaffe med tanterna sen blir det sängen. Jobb imorgon...
Har säkert glömt att skriva något som hänt men då kommer det senare.
Ha de så länge
I`m back.....
Usch ja vad längesen man satt här....
Har varken orkat eller haft lust för att skriva.
En sak är säker.... Jag kommer aldrig mer säga/skriva att jag mår bra. Pang, ja vad händer??? Faller pladask igen... Jag är så korkad som säger till alla att med lycka kommer olycka, men själv glömmer jag bort det.
Ja, tyckte allt var på topp för ett tag sen, typ sist jag skrev, men givetvis faller alla bitar ihopa igen till en stor hög.
Jag har lärt mig lite om mig själv den senaste tiden, kanske för att jag kunnat känna och tänka efter för en gångs skull....
Anledningen till att jag "träffar" någon vid "fel" tillfälle är att jag, Anna, är LIVRÄDD för kärleken. Ser inte det som en positiv sak alltid och när jag känner att någon tycker för mycket om mig eller älskar mig så gör jag det värsta som man kan göra, träffar en ny...
Mitt sätt att bevisa att jag inte är värd kärleken.. Jag gör så istället för att bryta upp innan och veta om att jag sårar personen. Känns bättre att vara otrogen för då blir han arg och tycker inte att jag förtjänar honom, precis så jag känner ju men jag vill inte säga det till personen i fråga för då får man bara höra att man visst är värd det.
Det blev ett sätt för mig att fly från kärleken, tyvärr så dem jag träffade under tiden fattade för mycket tycke för mig och ville ha mer, men det var ju inte det jag hade dem till.
Ville ju bara komma ifrån den sanna kärleken.. Nu när jag kommit på varför jag gjorde som jag gjorde känns det lite bättre faktiskt men synd om personen i fråga, sårade honom djupt. Ångrar mig för varje dag som gårmen vad hjälper det!!!!????
Jag vet inte riktigt hur mycket han känner mig men jag vet till 100% att helt och hållet känner han inte mig.
Jag vet att man inte ska behöva stå ut med ta vad som helst och ta en massa skit men kärlek för mig är gränslös, annars anser inte jag att det är kärlek. Jag behövde honom som mest när han lämnade mig.. När jag känner att jag vill fly för det blir för seriöst, det är då som denna person ska stå pall och "hjälpa" mig eller stötta mig. Att han verkligen visar hur mycket jag betyder för honom. Jag hade ju gjort allt i min makt för att hjälpa, har jag ett problem så löser vi det tillsammans och tvärtom. Jag hjälper honom med vad som. Finns vid hans sida när det än behövs eller inte behövs.
När allt detta kom upp till ytan började jag tveka om det verkligen var så som han sagt alla år... Var jag perfekt? Var jag allt det han sa? Var jag den rätta? Varför står man inte pall och kämpar då? Är det inte värt det om man nu träffat den rätta?
Jag vet vad jag känner och tycker men, "It takes two to tango", och nu är jag ensam om de känslor jag har vilket känns sååå tomt. Mitt livs kärlek, bästa vän, min själsfrände mitt allt, han försvann när jag som mest behövde honom. Mina känslor och min enorma kärlek jag har till honom har aldrig tynat ut på något vis, de är de samma som de alltid varit.
Ja livet är bra konstigt!!!!
Nu ska denna ta sig en cigg och kaffe,
skriver mer sen vad som hänt under veckorna jag inte skrivit här.
Kram på er.....
Fånga dagen som det vore den sista i ditt liv
Tänk att en handling betyder mer än tusen ord
Har varken orkat eller haft lust för att skriva.
En sak är säker.... Jag kommer aldrig mer säga/skriva att jag mår bra. Pang, ja vad händer??? Faller pladask igen... Jag är så korkad som säger till alla att med lycka kommer olycka, men själv glömmer jag bort det.
Ja, tyckte allt var på topp för ett tag sen, typ sist jag skrev, men givetvis faller alla bitar ihopa igen till en stor hög.
Jag har lärt mig lite om mig själv den senaste tiden, kanske för att jag kunnat känna och tänka efter för en gångs skull....
Anledningen till att jag "träffar" någon vid "fel" tillfälle är att jag, Anna, är LIVRÄDD för kärleken. Ser inte det som en positiv sak alltid och när jag känner att någon tycker för mycket om mig eller älskar mig så gör jag det värsta som man kan göra, träffar en ny...
Mitt sätt att bevisa att jag inte är värd kärleken.. Jag gör så istället för att bryta upp innan och veta om att jag sårar personen. Känns bättre att vara otrogen för då blir han arg och tycker inte att jag förtjänar honom, precis så jag känner ju men jag vill inte säga det till personen i fråga för då får man bara höra att man visst är värd det.
Det blev ett sätt för mig att fly från kärleken, tyvärr så dem jag träffade under tiden fattade för mycket tycke för mig och ville ha mer, men det var ju inte det jag hade dem till.
Ville ju bara komma ifrån den sanna kärleken.. Nu när jag kommit på varför jag gjorde som jag gjorde känns det lite bättre faktiskt men synd om personen i fråga, sårade honom djupt. Ångrar mig för varje dag som gårmen vad hjälper det!!!!????
Jag vet inte riktigt hur mycket han känner mig men jag vet till 100% att helt och hållet känner han inte mig.
Jag vet att man inte ska behöva stå ut med ta vad som helst och ta en massa skit men kärlek för mig är gränslös, annars anser inte jag att det är kärlek. Jag behövde honom som mest när han lämnade mig.. När jag känner att jag vill fly för det blir för seriöst, det är då som denna person ska stå pall och "hjälpa" mig eller stötta mig. Att han verkligen visar hur mycket jag betyder för honom. Jag hade ju gjort allt i min makt för att hjälpa, har jag ett problem så löser vi det tillsammans och tvärtom. Jag hjälper honom med vad som. Finns vid hans sida när det än behövs eller inte behövs.
När allt detta kom upp till ytan började jag tveka om det verkligen var så som han sagt alla år... Var jag perfekt? Var jag allt det han sa? Var jag den rätta? Varför står man inte pall och kämpar då? Är det inte värt det om man nu träffat den rätta?
Jag vet vad jag känner och tycker men, "It takes two to tango", och nu är jag ensam om de känslor jag har vilket känns sååå tomt. Mitt livs kärlek, bästa vän, min själsfrände mitt allt, han försvann när jag som mest behövde honom. Mina känslor och min enorma kärlek jag har till honom har aldrig tynat ut på något vis, de är de samma som de alltid varit.
Ja livet är bra konstigt!!!!
Nu ska denna ta sig en cigg och kaffe,
skriver mer sen vad som hänt under veckorna jag inte skrivit här.
Kram på er.....
