Galen...
Ja, idag har jag verkligen stått och skällt ut min kaffekokare för att pås-jä... viker sig. Blev så sjukt arg att jag började kalla den både det ena och det andra, kände mig kricket i huvudet efteråt men det var skönt att få ett litet miniutbrott. Skönt att det var mot kaffekokaren och inte någon annan som brukar få för det när det inte går som jag vill.
Bortsett från att få damp idag så har det varit dans för Kate, hon var så duktig och börjar äntligen få koll på sina fötter. Givetvis berättar dansläraren att hon ska flytta så dem kommer ställa in dansen. Ska sätta upp henne på annan dans, blir kanske i malmö istället men jag tror nog det är något för henne.
Hon får ha ridning och dans som sina fritidsaktiviteter, tycker det får räcka med det. Ridning har legat i släkten länge så det är ett måste då att hon också får pröva på det. Hon har ridit innan men jag tycker att hon kan lära sig så mycket mer på en ridskola och sen för den delen så kan jag hjälpa henne mycket.
Jag har ju trots allt ridit i sammanlagt 14år ungefär så hästar och ridning kan denna. Ska bli kul när hon kommer igång med det, kanske vi kan skaffa en sköthäst tillsammans också.
Har haft bella hemma nu i två dagar, hon har inte velat gå till dagis utan fått panik om jag sagt till henne att hon måste vara på dagis för att jag ska jobba. Fick stressa som en galning på jobb i tisdags för hon var jätte ledsen när jag lämna henne,
-Snälla mamma, skynda dig!
-Ja gumman, mamma skyndar sig men jag måste jobba ju.
-Ja men mamma, jag vill ju vara hos dig!
Ah det är ju så man smälter, så stressa gjorde jag. När jag väl hämta henne flög hon in i famnen på mig och tjatade om att hon ville hem.
När jag senare på kvällen tog fram kläder för morgondagen fick hon spel när jag sa att det var kläder hon skulle ha på dagis. Hon ville absolut inte dit och jag blev lite nojig över att det hänt något på dagis som gjorde att hon inte ville dit. Fick inte fram så mycket men inget hade hänt. Så nu är hon hemma resten av veckan så hon får vara med mamma lite och komma till ro. Tror hon känner så för hon är så van vid att jag gått hemma med henne och nu helt plötsligt har vi inte så mycket tid som innan. Ja, mina små underbara älsklingar, vad vore livet utan dem...
Själv är jag lite nervös för morgondagen, vad ska visas??? Bör jag få panik eller bara lugna ner mig för allas skull??
Jag kan ju erkänna att jag är så rädd för det okända, vad ska hända om det är det värsta?? Usch vill bara inte tänka tanken... Håller mina tummar för allt det går för...
Nu ska jag nog nanna, ha det bäst och var rädda om varandra...
