Jubba lide....
Vågar faktiskt inte riskera att bli mer sjuk än vad jag redan är. Snörvlande och hosta är vad min vardag ger mig.
Igår var jag sämre än vanligt. Kände mig helt väck, orka knappt dammsuga lägenheten ännu mindre torka golv.
Idag blir det fullt upp så ikväll räknar jag med att jag är halvdöd. Jobba, tvätta hundra kilo tvätt och Kate ska träna. Någonstans var det tänkt att jag skulle åka till stan men det får nog bli imorgon istället.
Ha en bra dag allesammans
Tankar...
Tänker som vanligt.
Tom som vanligt och känner fortfarande inte något.
Har försökt komma underfund med vad det kan vara som spökar.
Jag kan inte nå mitt mål.
Vill helst av allt lägga mig ner och inte finnas till på ett bra tag.
Bara ligga och inte vara någon.
Har mina älskade döttrar som tur är. De är mitt allt som jag gör allt för.
Detta snickrande i huvudet ska ta slut.
Jag kommer vänta ut det om det så ska vara.
Jag stänger av så fort mina barn finns i närheten för jag vill inte att de ska se hur jag egentligen mår. Om det är något jag lärt mig under mina levnadsår så är det att kunna stänga av. Jag stänger av när det behövs vad det än gäller. Ex när min kära man gick härifrån, jag kände inget när han tagit sin väska och skrivit på dörren:
"Du kommer alltid betyda mycket för mig"
Jag ryckte på axlarna och mitt liv gick vidare.
Jag kan sätta på och stänga av känslor som det vore en ugn.
Alltid lägger jag på en fasad som är positiv om jag märker att min motpart anar oråd.
Fan inte klokt vad det förflutna kan göra mot en.
Nu är min framtid mina barn och allt handlar om deras säkerhet och att de ska få ett så bra liv som det bara går att få.
Gör allt för att skydda dem och hålla dem borta från att göra samma misstag som deras mamma gjort.
Lära dem det jag inte lärt mig, plus allt det jag lärt mig.
Tack för mig!!!!!!!
Mitt vackra barn som får mig att tappa andan varje gång jag tittar på henne.
Charmtrollet som får min tid att stå stilla varje gång hon finns i min närhet
Mys pys!
Praise the lord!!!
Because i do!!!!
Snyft....
We all know hwo this belongs to......
Drömma kan man......
Sjukt najs den är. Hade lätt velat sätta mig i en sådan varje dag.
ME LIKE!!!!!!!!!!!
Onsdag m.m
Har sagt till mig själv så många gånger att jag ska ta mig tid till min blogg. Hjälper att skriva här, får rensat skallen och mer koll på läget. Hur det nu kan vara så får vara en obesvarad fråga fram tills det att ett svar finns.
Inom kort ska jag ta hunden på en långtur sen bär det av till jobb. Som tur är så ska jag inte jobba länge, har inte tid till det idag. Egentligen ingen dag alls.
Efter jobb blir det handling(inte fyra påsar) sen ska barnen hem. Maten ska fixas och ording och reda ska ske i detta hem. För mitt hjärta flytter förhoppningsvis in till mig idag.
Har tagit det lugnt med tanke på min stora dotter. Hon har varit mycket anti för att jag ska dela mitt liv med någon. Hon vill ha mamma för sig själv, det kan jag förstå för jag var likadan när jag var liten.
Nu har vi pratat igenom allt och faktiskt gick det över all förväntan mycket bra, vi kom överens om att inte hålla inne med något. Både jag och min dotter är så läskigt lika när det gäller att prata om känsliga saker. Vi ska kämpa tillsammans för att allt ska gå bra.
Det är inte riktigt likadant för min lilla, hon säger aldrig något utan där får man dra ur henne vad som är fel. Eller så håller hon bara med sin stora syster. Vi ska kämpa alla fyra för att detta ska bli bra, och jag har en känsla av att det i framtiden blir mycket bra.
Har saknat min man så mycket varje dag, även om vi ses på kvällarna så känns det fel när han kör hem till sina föräldrar. Tycker han hör hemma bredvid mig. Med massa tur så blir det så f.o.m ikväll. Jippi!!!!
Innan hans saker kommer så ska det finnas plats för dem så hur jag ska mecka ihop allt har jag ingen aning om.
Blir att placera runt allt huller om buller för in ska han.... Vill att kvällen ska komma nu!!!! Så skönt att få somna i hans famn igen.
Nu måste denna resa på steken och ta min vackra hund på en tur.
Ha en bra dag allesammans
Hmmmm..
Vad är det som är så fel?
Känner en saknad eller tomhet. Vet inte vilket av det men något är det. Så jobbigt när man inte kan sätta fingret på de.
Jag vill kunna känna igen, känna känslan. Känslan av att kunna känna. Känna allt.
Varför känns jag så tom? Ingen känsla alls för vad som helst. Bara att jag finns. Samtidigt känner jag hur mycket som helst men kan inte sätta känslorna på plats för att dem överöser mig med förvirring.
Det började i söndags.
Satt och röka innan jag skulle lägga mig, när jag reser mig för att gå in så smäller det till i balkongräcket. Vet absolut inte från vad och ingen annan var ute. När jag lagt mig i sängen kände jag mig så fruktansvärt rädd, vet inte för vad och vilken sorts rädsla. Kunde bara känna det krypa i kroppen, som om rädslan över något gick från tårna till huvudet. Snabbt och intensivt växte oron men än idag vet jag inte vad det var för. Det var inte det att jag trodde det skulle komma någon utan mer en inner-rädsla över det osynliga(inte spöke), att vara rädd för något men inte veta vad.
Något av det värsta jag varit med om utan tvekan. Att inte veta vad men känna att det finns.
Allt efter detta och dessa dagar som har gått är så förvirrade. Jag vet inte vad som finns och inte finns. Bara att jag vaknar för att fortsätta dagen så den blir bättre än de innan.
Hur kunde denna händelse få mig så ur balans att jag inte längre vet något?
Förvirrad..
Fäste han sig för mycket till det gamla nu när han är där igen, så att det nya inte längre lockar? Är det för bekvämt med "barndomslivet" och inte värt att chansa på att bli självständig? Är rädslan för stor för att våga igen? Vill han eller är det som det brukar vara, det ska låta bra?
Bortsätt från mina tankar har det blivit massa smågörande idag.
Funderat på att sätta mig i skolbänken igen. Har hämtat lite info om det och ska försöka få tid att gå igenom det imorgon.
Har även tvättat massor av tvätt. Alltid kul att lyssna på dem som gnäller över fem maskiner. Jag har minst sex varje gång och idag blev det nio. Mitt rekord är 18maskiner på två dagar, hände förra veckan och fråga mig inte var allt detta kommer ifrån. Hade förstått om jag tvättat en gång/månad men jag tvättar alltid två gånger i veckan, mer om det behövs.
Har även fikat med min underbara fru idag. Är så glad att hon är tillbaka i lilla hullan igen!!!! Allt är som vanligt igen, sjuka saker och massa mjuar. Finaste som finns är en kalvkatt med fågelben. Det är vad vi kommer på under våra älskade bilfärder.....
Nu kallar tvättstugan för sista gången idag.
Natt natt
Back on track bitches....
Detta är vad som händer i skallen på mig nu för tiden.
Mitt liv står aldrig stilla och ibland är det så jobbigt. Att sitta ner och känna eller bara finnas till men inte göra något är ett minne blått för mig. Det hade varit skönt men vad ska man göra när tiden inte räcker till. Jag skulle behövt minst fyra timmar till/dygn.
Någon som har ett bra råd till hur man ska gå till väga för att få tiden att stå stilla?
Skulle kanske uppdatera vad som hänt sen sist?!
Usch det är mycket kan jag säga.
Vet inte riktigt var jag ska börja.....
Lite jobb för en gångs skull men knappt tid ändå... Ohhhhh Tidsmaskin behövs!!!
Jag har ju som sagt varit sjukskriven, kunde bocka mig bak och åt sidorna men hur mycket jag än kämpa kunde jag inte bocka mig framåt så med tanke på mina arbete och dess ställningar man har där så fick det ligga till sidan ett tag. Min sjukgymnast sa en dum grej som fick mig att tänka, att det kanske var fel jobb jag valt eftersom min rygg är illa tillknycklad av all min hästträning. Jag kände enorm panik när han sa det för jag trivs ju så bra på mina jobb och har absolut ingen tanke på att sluta.Prioriterar hellre mina jobb än min rygg, i alla fall för tillfället.
Vad ska man göra?
Ja på tal om min sjukskrivning:
Du din lilla helvetes människa!!!
Om man är ensamstående tvåbarnsmammma så finns inte ordet döende på ens schema. Man måste se till sin familj, mat ska lagas och det innnebär att man ställer sig vid frysen för att välja vad som ska serveras under kvällen. För barn behöver mat, kanske nytt för dig! Har man inte fullt i frysen får man ändå ta sig i kragen hur ont man än har eller hur sjuk man än är. Det finns inget val. Man tar sig till en affär för att handla, bära, slita och tillaga. Gnäll finns det inte plats för.
Man får efter maten gå ut med sin hund eftersom avföring i hemmet är ganska nasty. Min hund gör sina behov ute så du vet! Gudars vad det gör ont när han får syn på en fågel han vill jaga och rycker till i kopplet men som sagt även om det känns som ryggen går av på mitten så är det bara till att fortsätta gå utan något kvidande för det som måste göras ska göras oavsett vad. Jag förstår givetvis att detta är svårt för dig att förstå eftersom du inte har egna barn, trots att du verkar tro det ibland. Jag har överseende med det, alla kan inte vara perfekta. Tror att du en dag kanske kanske kommer få egna och då vet du hur det är. Man kan inte tro att bara för man är förkyld eller har hosta, så kan man få en sjukskrivning, ligga och tycka synd om sig själv för att det på ett papper står att man kan inte jobba pga förkylning. Har man barn är det ett 24timmars arbete vare sig man orkar eller ej. De som känner mig vet att mina barn kommer först i alla lägen och du som knappt vet vad jag heter har mage att yttra dig. Du är en sjuk människa och kommer förmodligen alltid vara det, tur inte antideprissiva slutar göras.
Det kommer att bita dig i röven som fan, synd bara att du inte inser det.
Nog om det nu och vidare till allt annat.
Hemma har det varit upp och ner en tid. JAG ÄR INTE GJORD AV STÅL ELLER JÄRN!!!!
Trots att jag gör allt eller rättare sagt det mesta i hushållet så får jag omöjligt tid till allt, jag vill men kan inte hur jag än vrider och vänder på allt.
Jag vet att jag sagt att jag gör allt och det står jag fast vid, hemmet är kvinnans uppgift att sköta, men när jag ber om en sak så tycker jag inte det är mycket begärt att få hjälp med det.
Finns inget min man behöver göra förutom jobba och sen kasta sig på soffan. Maten står färdig, dusch-handduken ligger framme,kläderna är tvättade,ordning och reda bland sakerna,sängen renbädddad varje vecka och en fru som hjärtligt välkomnar honom hem. Så om jag ber honom gå ut med hunden eller fixa så det finns hundvakt tycker jag inte det är för mycket begärt av honom, speciellt inte eftersom det är hans hund. Aktivitet ligger på prio ett för hundar även hans men jag kan inte få tid till allt och tar därför inte på mig det utan kan tycka att en eller två timmar/dag kan läggas på denna fyrbenta energiknöl eftersom man har fem fria timmar efter jobb. Tydligen är det för mycket begärt fick jag reda på och helt plötsligt var det min hund,jaha bara sådär. Tack!!! Nu får jag så jävla redigt ta tid till honom med.
Det tog totalt stopp för mig i lördags, jag var helt slut trots att jag vaknat precis. Benen orka knappt bära mig och veckan innan var en plåga, jag grät mer än jag var glad och allt gick på rutin. Totalt blackout i hjärnan, visste knappt vad det var för dag. Stick och brinn blev mina sista ord på lördag klockan fem till min man. Jag hade fått nog!!!! TA MIG ALDRIG FÖRGIVEN!!!!
Packningen av hans grejor gick snabbt och när han väl stängt dörren om sig och lämnat en del tomrum började denna hälla i sig. Barnen var hos mormor och frugan m.fl var på väg till mig.
Full karriär direkt, fyllde de tomrum han lämnat efter sig och vinet följde med vid sidan om mig. Så det var de! Full som fan två timmar efter man blivit singel, redo för staden och en jäkla massa svängande på rumpan. Det ena ledde till det andra och plötsligt stod vi på N:s balkong med ytterliggare dricka i handen. Blev lite konfunderad över vissa saker. Varför fick jag den frågan av honom innan jag ens hade fått in båda fötterna i lägenheten? Vad var hans syfte med den? Så mycket som det blev gjort och allt därtill så undrar jag hur långt han hade tänkt gå om jag inte stoppat honom? Varför gå på mig när han säger sig älska min vän? Tro inte jag delar med mina vänner ditt svin. Du är inget annat än ett svin född med noll hjärnceller. Du har en fru/flickvän eller vad fan man nu ska kalla det, plus en dotter och vill dela ditt liv med min vän och ändå håller du på med det du gjorde. Nörd!!!
Efter mer drickande väntade fint besök nere på "gården". Världens mysigaste välkomnande fick han och jag var chockad över mig själv att jag gjorde det. Hade väl saknat honom,hihi. Enligt honom så trivdes han bra med det, men jag själv hade fått en chock om en kille hade kommit springande mot mig och hoppat upp gränsle runt min midja m.m.
Söta lilla sötis, ta vara på tillfället för det kommer nog inte fler sådana, tror jag! Efter massa trams bar det av till staden, fullt ös på dansgolvet med groggen i handen. Kan tyvärr inte berätta så detaljerat eftersom jag har minnesluckor till tusen. Kan bara säga att jag och min fru ägde det dansgolvet från det att vi satte fötterna på stället. Full som fan bar det av hemåt lite senare, vet ej tid, men väl hemma kasta jag mig i sängen. Hade tydligen lovat en att vi skulle träffas men det hade jag nog hunnit glömma. Ooopppssss!!! Inte meningen.
Hela söndagen var piss och sjukt trött var jag. Min före detta kom på kvällen och ville prata och jag har ingen aning om vad som blev sagt men två dagar senare var han inte längre mitt ex utan min man igen.
He`s mine again, synd va....
Vill verkligen inte förlora honom igen för han betyder så fruktansvärt mycket för mig. Känner mig trygg och lugn med honom i mitt liv. Han gör mig lycklig och efter alla mina svängar vill jag gärna vara det igen.
Tar tillvara på varje dag jag får vara en del av hans liv. Vi ska bara lära oss att prata med varandra om allt inkl. känslor. Det är varken han eller jag bra på men med lite hjälp ska det nog gå. Jag kom på en lek vi kunde göra för att få oss till mer öppna böcker. Varje dag ska vi säga vars en positiv mening om den andra. Kan bli kul och om inte annat så lärorikt.
Vill verkligen dela allt med honom för all framtid!!!!
Just nu så sitter jag och funderar över vad som mer ska skrivas. Jag får nog ta en paus, känns som det blivit en del nu. Mina kända noveller!!! Hahaha
Hörs av snart igen