Hmmmm..
Vad är det som är så fel?
Känner en saknad eller tomhet. Vet inte vilket av det men något är det. Så jobbigt när man inte kan sätta fingret på de.
Jag vill kunna känna igen, känna känslan. Känslan av att kunna känna. Känna allt.
Varför känns jag så tom? Ingen känsla alls för vad som helst. Bara att jag finns. Samtidigt känner jag hur mycket som helst men kan inte sätta känslorna på plats för att dem överöser mig med förvirring.
Det började i söndags.
Satt och röka innan jag skulle lägga mig, när jag reser mig för att gå in så smäller det till i balkongräcket. Vet absolut inte från vad och ingen annan var ute. När jag lagt mig i sängen kände jag mig så fruktansvärt rädd, vet inte för vad och vilken sorts rädsla. Kunde bara känna det krypa i kroppen, som om rädslan över något gick från tårna till huvudet. Snabbt och intensivt växte oron men än idag vet jag inte vad det var för. Det var inte det att jag trodde det skulle komma någon utan mer en inner-rädsla över det osynliga(inte spöke), att vara rädd för något men inte veta vad.
Något av det värsta jag varit med om utan tvekan. Att inte veta vad men känna att det finns.
Allt efter detta och dessa dagar som har gått är så förvirrade. Jag vet inte vad som finns och inte finns. Bara att jag vaknar för att fortsätta dagen så den blir bättre än de innan.
Hur kunde denna händelse få mig så ur balans att jag inte längre vet något?
