Back on track bitches....
Full i fan och sjukligt trött...
Detta är vad som händer i skallen på mig nu för tiden.
Mitt liv står aldrig stilla och ibland är det så jobbigt. Att sitta ner och känna eller bara finnas till men inte göra något är ett minne blått för mig. Det hade varit skönt men vad ska man göra när tiden inte räcker till. Jag skulle behövt minst fyra timmar till/dygn.
Någon som har ett bra råd till hur man ska gå till väga för att få tiden att stå stilla?
Skulle kanske uppdatera vad som hänt sen sist?!
Usch det är mycket kan jag säga.
Vet inte riktigt var jag ska börja.....
Lite jobb för en gångs skull men knappt tid ändå... Ohhhhh Tidsmaskin behövs!!!
Jag har ju som sagt varit sjukskriven, kunde bocka mig bak och åt sidorna men hur mycket jag än kämpa kunde jag inte bocka mig framåt så med tanke på mina arbete och dess ställningar man har där så fick det ligga till sidan ett tag. Min sjukgymnast sa en dum grej som fick mig att tänka, att det kanske var fel jobb jag valt eftersom min rygg är illa tillknycklad av all min hästträning. Jag kände enorm panik när han sa det för jag trivs ju så bra på mina jobb och har absolut ingen tanke på att sluta.Prioriterar hellre mina jobb än min rygg, i alla fall för tillfället.
Vad ska man göra?
Ja på tal om min sjukskrivning:
Du din lilla helvetes människa!!!
Om man är ensamstående tvåbarnsmammma så finns inte ordet döende på ens schema. Man måste se till sin familj, mat ska lagas och det innnebär att man ställer sig vid frysen för att välja vad som ska serveras under kvällen. För barn behöver mat, kanske nytt för dig! Har man inte fullt i frysen får man ändå ta sig i kragen hur ont man än har eller hur sjuk man än är. Det finns inget val. Man tar sig till en affär för att handla, bära, slita och tillaga. Gnäll finns det inte plats för.
Man får efter maten gå ut med sin hund eftersom avföring i hemmet är ganska nasty. Min hund gör sina behov ute så du vet! Gudars vad det gör ont när han får syn på en fågel han vill jaga och rycker till i kopplet men som sagt även om det känns som ryggen går av på mitten så är det bara till att fortsätta gå utan något kvidande för det som måste göras ska göras oavsett vad. Jag förstår givetvis att detta är svårt för dig att förstå eftersom du inte har egna barn, trots att du verkar tro det ibland. Jag har överseende med det, alla kan inte vara perfekta. Tror att du en dag kanske kanske kommer få egna och då vet du hur det är. Man kan inte tro att bara för man är förkyld eller har hosta, så kan man få en sjukskrivning, ligga och tycka synd om sig själv för att det på ett papper står att man kan inte jobba pga förkylning. Har man barn är det ett 24timmars arbete vare sig man orkar eller ej. De som känner mig vet att mina barn kommer först i alla lägen och du som knappt vet vad jag heter har mage att yttra dig. Du är en sjuk människa och kommer förmodligen alltid vara det, tur inte antideprissiva slutar göras.
Det kommer att bita dig i röven som fan, synd bara att du inte inser det.
Nog om det nu och vidare till allt annat.
Hemma har det varit upp och ner en tid. JAG ÄR INTE GJORD AV STÅL ELLER JÄRN!!!!
Trots att jag gör allt eller rättare sagt det mesta i hushållet så får jag omöjligt tid till allt, jag vill men kan inte hur jag än vrider och vänder på allt.
Jag vet att jag sagt att jag gör allt och det står jag fast vid, hemmet är kvinnans uppgift att sköta, men när jag ber om en sak så tycker jag inte det är mycket begärt att få hjälp med det.
Finns inget min man behöver göra förutom jobba och sen kasta sig på soffan. Maten står färdig, dusch-handduken ligger framme,kläderna är tvättade,ordning och reda bland sakerna,sängen renbädddad varje vecka och en fru som hjärtligt välkomnar honom hem. Så om jag ber honom gå ut med hunden eller fixa så det finns hundvakt tycker jag inte det är för mycket begärt av honom, speciellt inte eftersom det är hans hund. Aktivitet ligger på prio ett för hundar även hans men jag kan inte få tid till allt och tar därför inte på mig det utan kan tycka att en eller två timmar/dag kan läggas på denna fyrbenta energiknöl eftersom man har fem fria timmar efter jobb. Tydligen är det för mycket begärt fick jag reda på och helt plötsligt var det min hund,jaha bara sådär. Tack!!! Nu får jag så jävla redigt ta tid till honom med.
Det tog totalt stopp för mig i lördags, jag var helt slut trots att jag vaknat precis. Benen orka knappt bära mig och veckan innan var en plåga, jag grät mer än jag var glad och allt gick på rutin. Totalt blackout i hjärnan, visste knappt vad det var för dag. Stick och brinn blev mina sista ord på lördag klockan fem till min man. Jag hade fått nog!!!! TA MIG ALDRIG FÖRGIVEN!!!!
Packningen av hans grejor gick snabbt och när han väl stängt dörren om sig och lämnat en del tomrum började denna hälla i sig. Barnen var hos mormor och frugan m.fl var på väg till mig.
Full karriär direkt, fyllde de tomrum han lämnat efter sig och vinet följde med vid sidan om mig. Så det var de! Full som fan två timmar efter man blivit singel, redo för staden och en jäkla massa svängande på rumpan. Det ena ledde till det andra och plötsligt stod vi på N:s balkong med ytterliggare dricka i handen. Blev lite konfunderad över vissa saker. Varför fick jag den frågan av honom innan jag ens hade fått in båda fötterna i lägenheten? Vad var hans syfte med den? Så mycket som det blev gjort och allt därtill så undrar jag hur långt han hade tänkt gå om jag inte stoppat honom? Varför gå på mig när han säger sig älska min vän? Tro inte jag delar med mina vänner ditt svin. Du är inget annat än ett svin född med noll hjärnceller. Du har en fru/flickvän eller vad fan man nu ska kalla det, plus en dotter och vill dela ditt liv med min vän och ändå håller du på med det du gjorde. Nörd!!!
Efter mer drickande väntade fint besök nere på "gården". Världens mysigaste välkomnande fick han och jag var chockad över mig själv att jag gjorde det. Hade väl saknat honom,hihi. Enligt honom så trivdes han bra med det, men jag själv hade fått en chock om en kille hade kommit springande mot mig och hoppat upp gränsle runt min midja m.m.
Söta lilla sötis, ta vara på tillfället för det kommer nog inte fler sådana, tror jag! Efter massa trams bar det av till staden, fullt ös på dansgolvet med groggen i handen. Kan tyvärr inte berätta så detaljerat eftersom jag har minnesluckor till tusen. Kan bara säga att jag och min fru ägde det dansgolvet från det att vi satte fötterna på stället. Full som fan bar det av hemåt lite senare, vet ej tid, men väl hemma kasta jag mig i sängen. Hade tydligen lovat en att vi skulle träffas men det hade jag nog hunnit glömma. Ooopppssss!!! Inte meningen.
Hela söndagen var piss och sjukt trött var jag. Min före detta kom på kvällen och ville prata och jag har ingen aning om vad som blev sagt men två dagar senare var han inte längre mitt ex utan min man igen.
He`s mine again, synd va....
Vill verkligen inte förlora honom igen för han betyder så fruktansvärt mycket för mig. Känner mig trygg och lugn med honom i mitt liv. Han gör mig lycklig och efter alla mina svängar vill jag gärna vara det igen.
Tar tillvara på varje dag jag får vara en del av hans liv. Vi ska bara lära oss att prata med varandra om allt inkl. känslor. Det är varken han eller jag bra på men med lite hjälp ska det nog gå. Jag kom på en lek vi kunde göra för att få oss till mer öppna böcker. Varje dag ska vi säga vars en positiv mening om den andra. Kan bli kul och om inte annat så lärorikt.
Vill verkligen dela allt med honom för all framtid!!!!
Just nu så sitter jag och funderar över vad som mer ska skrivas. Jag får nog ta en paus, känns som det blivit en del nu. Mina kända noveller!!! Hahaha
Hörs av snart igen
Detta är vad som händer i skallen på mig nu för tiden.
Mitt liv står aldrig stilla och ibland är det så jobbigt. Att sitta ner och känna eller bara finnas till men inte göra något är ett minne blått för mig. Det hade varit skönt men vad ska man göra när tiden inte räcker till. Jag skulle behövt minst fyra timmar till/dygn.
Någon som har ett bra råd till hur man ska gå till väga för att få tiden att stå stilla?
Skulle kanske uppdatera vad som hänt sen sist?!
Usch det är mycket kan jag säga.
Vet inte riktigt var jag ska börja.....
Lite jobb för en gångs skull men knappt tid ändå... Ohhhhh Tidsmaskin behövs!!!
Jag har ju som sagt varit sjukskriven, kunde bocka mig bak och åt sidorna men hur mycket jag än kämpa kunde jag inte bocka mig framåt så med tanke på mina arbete och dess ställningar man har där så fick det ligga till sidan ett tag. Min sjukgymnast sa en dum grej som fick mig att tänka, att det kanske var fel jobb jag valt eftersom min rygg är illa tillknycklad av all min hästträning. Jag kände enorm panik när han sa det för jag trivs ju så bra på mina jobb och har absolut ingen tanke på att sluta.Prioriterar hellre mina jobb än min rygg, i alla fall för tillfället.
Vad ska man göra?
Ja på tal om min sjukskrivning:
Du din lilla helvetes människa!!!
Om man är ensamstående tvåbarnsmammma så finns inte ordet döende på ens schema. Man måste se till sin familj, mat ska lagas och det innnebär att man ställer sig vid frysen för att välja vad som ska serveras under kvällen. För barn behöver mat, kanske nytt för dig! Har man inte fullt i frysen får man ändå ta sig i kragen hur ont man än har eller hur sjuk man än är. Det finns inget val. Man tar sig till en affär för att handla, bära, slita och tillaga. Gnäll finns det inte plats för.
Man får efter maten gå ut med sin hund eftersom avföring i hemmet är ganska nasty. Min hund gör sina behov ute så du vet! Gudars vad det gör ont när han får syn på en fågel han vill jaga och rycker till i kopplet men som sagt även om det känns som ryggen går av på mitten så är det bara till att fortsätta gå utan något kvidande för det som måste göras ska göras oavsett vad. Jag förstår givetvis att detta är svårt för dig att förstå eftersom du inte har egna barn, trots att du verkar tro det ibland. Jag har överseende med det, alla kan inte vara perfekta. Tror att du en dag kanske kanske kommer få egna och då vet du hur det är. Man kan inte tro att bara för man är förkyld eller har hosta, så kan man få en sjukskrivning, ligga och tycka synd om sig själv för att det på ett papper står att man kan inte jobba pga förkylning. Har man barn är det ett 24timmars arbete vare sig man orkar eller ej. De som känner mig vet att mina barn kommer först i alla lägen och du som knappt vet vad jag heter har mage att yttra dig. Du är en sjuk människa och kommer förmodligen alltid vara det, tur inte antideprissiva slutar göras.
Det kommer att bita dig i röven som fan, synd bara att du inte inser det.
Nog om det nu och vidare till allt annat.
Hemma har det varit upp och ner en tid. JAG ÄR INTE GJORD AV STÅL ELLER JÄRN!!!!
Trots att jag gör allt eller rättare sagt det mesta i hushållet så får jag omöjligt tid till allt, jag vill men kan inte hur jag än vrider och vänder på allt.
Jag vet att jag sagt att jag gör allt och det står jag fast vid, hemmet är kvinnans uppgift att sköta, men när jag ber om en sak så tycker jag inte det är mycket begärt att få hjälp med det.
Finns inget min man behöver göra förutom jobba och sen kasta sig på soffan. Maten står färdig, dusch-handduken ligger framme,kläderna är tvättade,ordning och reda bland sakerna,sängen renbädddad varje vecka och en fru som hjärtligt välkomnar honom hem. Så om jag ber honom gå ut med hunden eller fixa så det finns hundvakt tycker jag inte det är för mycket begärt av honom, speciellt inte eftersom det är hans hund. Aktivitet ligger på prio ett för hundar även hans men jag kan inte få tid till allt och tar därför inte på mig det utan kan tycka att en eller två timmar/dag kan läggas på denna fyrbenta energiknöl eftersom man har fem fria timmar efter jobb. Tydligen är det för mycket begärt fick jag reda på och helt plötsligt var det min hund,jaha bara sådär. Tack!!! Nu får jag så jävla redigt ta tid till honom med.
Det tog totalt stopp för mig i lördags, jag var helt slut trots att jag vaknat precis. Benen orka knappt bära mig och veckan innan var en plåga, jag grät mer än jag var glad och allt gick på rutin. Totalt blackout i hjärnan, visste knappt vad det var för dag. Stick och brinn blev mina sista ord på lördag klockan fem till min man. Jag hade fått nog!!!! TA MIG ALDRIG FÖRGIVEN!!!!
Packningen av hans grejor gick snabbt och när han väl stängt dörren om sig och lämnat en del tomrum började denna hälla i sig. Barnen var hos mormor och frugan m.fl var på väg till mig.
Full karriär direkt, fyllde de tomrum han lämnat efter sig och vinet följde med vid sidan om mig. Så det var de! Full som fan två timmar efter man blivit singel, redo för staden och en jäkla massa svängande på rumpan. Det ena ledde till det andra och plötsligt stod vi på N:s balkong med ytterliggare dricka i handen. Blev lite konfunderad över vissa saker. Varför fick jag den frågan av honom innan jag ens hade fått in båda fötterna i lägenheten? Vad var hans syfte med den? Så mycket som det blev gjort och allt därtill så undrar jag hur långt han hade tänkt gå om jag inte stoppat honom? Varför gå på mig när han säger sig älska min vän? Tro inte jag delar med mina vänner ditt svin. Du är inget annat än ett svin född med noll hjärnceller. Du har en fru/flickvän eller vad fan man nu ska kalla det, plus en dotter och vill dela ditt liv med min vän och ändå håller du på med det du gjorde. Nörd!!!
Efter mer drickande väntade fint besök nere på "gården". Världens mysigaste välkomnande fick han och jag var chockad över mig själv att jag gjorde det. Hade väl saknat honom,hihi. Enligt honom så trivdes han bra med det, men jag själv hade fått en chock om en kille hade kommit springande mot mig och hoppat upp gränsle runt min midja m.m.
Söta lilla sötis, ta vara på tillfället för det kommer nog inte fler sådana, tror jag! Efter massa trams bar det av till staden, fullt ös på dansgolvet med groggen i handen. Kan tyvärr inte berätta så detaljerat eftersom jag har minnesluckor till tusen. Kan bara säga att jag och min fru ägde det dansgolvet från det att vi satte fötterna på stället. Full som fan bar det av hemåt lite senare, vet ej tid, men väl hemma kasta jag mig i sängen. Hade tydligen lovat en att vi skulle träffas men det hade jag nog hunnit glömma. Ooopppssss!!! Inte meningen.
Hela söndagen var piss och sjukt trött var jag. Min före detta kom på kvällen och ville prata och jag har ingen aning om vad som blev sagt men två dagar senare var han inte längre mitt ex utan min man igen.
He`s mine again, synd va....
Vill verkligen inte förlora honom igen för han betyder så fruktansvärt mycket för mig. Känner mig trygg och lugn med honom i mitt liv. Han gör mig lycklig och efter alla mina svängar vill jag gärna vara det igen.
Tar tillvara på varje dag jag får vara en del av hans liv. Vi ska bara lära oss att prata med varandra om allt inkl. känslor. Det är varken han eller jag bra på men med lite hjälp ska det nog gå. Jag kom på en lek vi kunde göra för att få oss till mer öppna böcker. Varje dag ska vi säga vars en positiv mening om den andra. Kan bli kul och om inte annat så lärorikt.
Vill verkligen dela allt med honom för all framtid!!!!
Just nu så sitter jag och funderar över vad som mer ska skrivas. Jag får nog ta en paus, känns som det blivit en del nu. Mina kända noveller!!! Hahaha
Hörs av snart igen
Kommentarer
Trackback
