Denna dag...

Idag är det den 7oktober och min älskade vän fyller 30år!
"När det känns som man kommit en bit på vägen och tycker man kan hantera sorgen, då faller man igen"

Önskar så att jag en dag kunde säga att jag gått vidare efter hans d-fall, men det kan jag inte. Hur ska jag kunna leva utan honom? Vem ska hjälpa han nu med sina tösproblem? Hur ska jag kunna raka honom på ryggen och handla speciella mediciner till honom  som han själv inte vågar gå ner och införskaffa? Vem ska välja kläder till honom när han ska gå på dejt? Hur ska jag kunna berätta för honom hur han på mildaste sätt ska "dumpa" henne? Vems axel gråter han nu över?
    Vilken axel ska jag gråta ut över nu? Vill ju ha hans här....
Tänkte att jag skulle gå upp till hans grav men kände att jag inte klara av det, han vet att jag önskar honom en bra födelsedag ändå. Han vet att hade han varit hos mig så hade han fått en stor fin present med massa kärlek i.
        Fy vad jag saknar honom, att det ska göra så ont alltid. Spelar ingen roll om jag har fullt upp eller inget alls att göra, han finns i mina tankar hela tiden. Varje steg jag tar känns som det är med honom. När vi var i skogen med hundarna och fjönta oss, och berätta hur mycket vi uppskatta varandra. Han var mest glad för att våra hemligheter alltid stanna mellan oss två. Han kunde väl bli lite nervös ibland att jag skulle berätta om för "henne" vad som egentligen hände.
      Kommer aldrig glömma när han ringde och berätta vad hon drömt, att hon var sååå ledsen och orolig över att det kanske fanns en möjlighet att han och jag gjorde något. Pucko! Klart vi gjorde ju! Herregud vilka grejor han och jag delat. Uppskattar varje sekund jag fick med honom.


Grattis på 30-års dagen min vän. Älskar dig och saknar dig så mycket.



Har varit en bra dag men slitsam. Har gjort en massa småting och känner att huvudet snurrar fortfarande. Känns som jag behöver en god natts sömn nu. Helt omöjligt ju!
    Känns så tomt i sängen utan mannen! Var sjukt jobbigt att somna igår, tog ju evigheter. Men det blev ju lite bättre idag när jag fick höra hans röst:)
Snart är det fredag och då kan man sova gott igen. Massa mysande ska det bli!!!! Ohhh vad jag längtar nu...

Känner att mina ögon inte orkar med datan längre så det blir mer skrivande imorgon.

Natt på er allesammans
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0