zasa

Känns så ensamt om att känna så som jag gör.....
Är jag ensam om det......
Varför annars vara på detta vis, vad hjälper det.....

-----------------------------------------------------------------------------------------

Jag har väl känt mig allmänt konstig senaste tiden men denna gång skyller jag inte på vädret.
Kan inte göra det alltid ju.....

Har känt/känner mig så ensam om mina känslor hela tiden. Kan inte sätta fingret på vad exakt men någonstans så blir jag så tom.
Gråt som sitter i halsen hela tiden. Viljan att vilja är så enorm att jag får panik av det.
Vill så mycket och vill att det ska smitta av sig..... Jag vill inte vara ensam om detta och när jag känner att jag är det så gör det så ont..... Varför såhär???? JAG VILL!!!!!! VILL AV HELA MITT HJÄRTA!!!
Men ändå så ensam om det, trots att både kropp och själ så innerligt vill och viljan är så stor att den inte får plats i mig, att jag önskar den kom till honom med. Vill smitta honom med detta.....


Undrar ibland varför Gud måste lära oss på de mest plågsamma sätt. Lär vi oss inte ändå???
Måste det sluta såhär????

Kan Du Mäktiga Man där uppe inte bli lite mjukare när du lär oss??? Men nu är det försent så....

Jag undrar varje dag hur detta ska sluta, och när. Smärtan tar lusten ur en, lusten att finnas och vara......
Jag vet att känslorna m.m aldrig kommer ta slut men gör smärtan det????
Måste den stanna för att känslorna är kvar???
Stora tankar.....
______________________

Natti natti