zasa

Är det så fel att vilja ha öppenhet nu... Var är ärligheten och varför kan jag inte få den....
Jag var stängd en gång i tiden men jag har nu under senare tid varit en av de mest öppna människor tror jag, blev detta mitt straff för att jag var en stängd bok förr? Vad skadar det att vara ärlig även om man inte "behöver" vara det?
Kan man inte bara säga vad man tycker och tänker när någon frågar något? Man kan mycket väl bli sårad men man kan också bli väldigt glad. Kanske värt att ta den chansen, trots att man inte "behöver"!!??
Jag önskar verkligen att det var så men jag står inte för andras talan. Önskar bara att "den talade till mig" när jag ber om det. Eller varför behöva be om det? Jag säger ju vad jag tycker och tänker men tyvärr kanske jag tar förgivet att alla andra också vill göra det. Kanske lever kvar i att personen ifråga är likadan... Eller?
Ja jag vet verkligen inte ut eller in!

---

Just nu är denna där jag abolut inte vill vara. Vet exakt nu var jag vill vara och som min granne säger,:det kliar en i röven
när man vet men inte kan.
Jag vill sluta fälla tårar av sorg och istället fälla tårar av ren glädje. Saknar mina lyckotårar som jag så många gånger haft.(tack vare vissa personer)
Kan bli glad när jag hör eller ser saker som förknippar en till den tiden, men önskar så att den tiden stod stilla för alltid.
Är det försent eller finns chansen fortfarande?
Nog det som gör en mest ledsen...
Att inte veta om kärleken fortfarande är besvarad eller att kallheten i person "slog" ut kärleken. jag kan ju alltid svara för mig själv men inte för andra.
Min kärlek består föralltid och det kan aldrig någon ändra på eller ens försöka
Som sagt jag vet var jag vill stå och inte är det här.