zasa

Humöret svänger ju hela tiden, från ena stunden är man glad och till nästa känns allt så ledsamt. Ska man skylla på vädret nu med eller är det så att man faktiskt bara är lite kluven i humöret.?Jag tycker att mitt liv för tillfället är bra, så pass bra att jag inte kommer ihåg sist det var så bra. Men visst saknas det en del, tror nog att "han" vet vad jag menar men det kommer jag göra tills den dagen då delen inte fattas längre.

För typ ett halvår sen var ju ens liv som en berg- och dalbana, man var allt från medbrottsling till "langare". Som tur var har man tagit sitt förnuft till fånga och lever relativt normalt idag. Jag tror att det är lätt att bli fångad av ögonblicket man befinner sig i, tänker och resonerar fel och oklokt. Man lär sig ju av det men nu i efterhand undrar jag om jag kunde gjort samma saker igen om det hade behövts..... Om en vän i min närhet behöver hjälp så ställer jag upp oavsett vad det gäller och det har "vissa" fått bevisat... Men bör man ställa upp på vad som helst??? När det t o m börjar kännas läskigt för vad man utsätter sig själv och sin omgivning för.... Ja efterklok är man för det mesta.... På tal om efterklok, läste bästa boken igår lite av självbiografi men inte om mig. Hade en viss person fått tag på den hade hennes liv gått under men samtidigt kan jag tänka att om både parter i denna bok hade varit ärliga och sagt som det var från början så hade allt detta kanske inte hänt. Efterklok eller bara rädd att den tredje perten ska bli sårad? Eller vågar man inte berätta för att man är rädd att förlora hela kakan?

Mycket tankar springer genom hjärnan nu på senare tid, vad man kände då eller varför man reagera som man gjorde då. Borde man handlat annorlunda och hur ska jag ställa mig till det nu? Igår när jag och en vän pratade så kom så mycket känslor upp som man lagt bakom sig för ens egen skull. Blev en väldigt känslomässig stund... Så nu har dem tankarna kommit upp igen som man kämpat så hårt för att bli av med.

Och till nästa... Varför är mitt sätt att lindra smärtan lättast genom att bli arg, sur eller bara iskall? Det hjälper ju inte för fem öre!!!! Blir ju nästan värre, just nu känns det inte som det bara är mitt fel men en del av det... Han surar som fan och eftersom han surar så blir jag förbannad och så var det igång... Ovänner och en jä... massa gafflande.... Sen samtidigt tänker jag på hur förbannad han gör mig... - Ah vad snäll du är som ställer upp men, så ha de!!! Nu har jag fått det jag ville så vi hörs. Eller så blir det, - men jag klarar inte fortsätta träffas på detta stadie för alla känslor jag har, det gör mer ont att träffa dig så här än inte alls... Ja som sagt varsågod, hoppas du fick det du behövde... Skönt att jag kan ställa upp för dig!!! Inte undra på att man blir förbannad, eller?

Ja gudars vad tankar man har, är väl därför man känner sig som man gör... Om jag bara vetat vad jag känner!!! Samtidigt som mitt liv flyter på så stannar det upp för tankarna man får upp då och då. Vad är jag, kluven eller?

Nu får det va så för denna stund...

Take care...

Don`t just give them a finger,
give them the right finger