zasa

Dåtid:
Anna brydde sig bara om alla andra och satte sig själv sist.
Ville att alla skulle vara nöjda och glada. Om inte så gjorde jag så dem blev det. Hur svårt det än kunde vara eller hur mycket tid det än tog.
Jag var kramig och gulli gull gull alltid. Påpekade för alla hur fina och snälla de var. Den här behövande kramen som man då och då behöver helt apropå kunde jag dela ut till vem som, om det så gällde vänner eller pojkvänner, även familj och släkt givetvis.
Mådde mina vänner inte bra lyfte jag upp dem på bästa möjliga vis.
Hade jag bara 10 kronor över så lånade jag mer än gärna ut det till mer behövande, vad jag ansåg.
Ville någon låna de kläder jag tänkt ha på mig vid utgång så tog jag något annat så att personen i fråga kunde få låna.
Hade jag pojkvän så prioriterade jag alltid hans behov framför mina. Alla pengar jag hade kunde jag lägga på honom om jag så behövde leva på makaroner i en månad. Ville alltid göra något romantiskt eller gulligt bara för att det skulle så va.
Jag pratade med min pappa om ALLT och då menar jag verkligen allt. Vi pratade varje dag och inte alltid var det behövligt men vi gjorde det ändå. jag kunde säga till honom när som hur mycket jag älskade honom.
Jag hade spärrar.

Kortfattat så ville jag vara alla till lags och inte ovän med någon.

Nutid:
Anna har blivit kallheten själv. Varför?
Jag har ingen känsla i min kropp längre känns det som. Ja den känslan har jag tydligen. Känslan av att inte känna.
Idagens läge finns det två personer jag bryr mig om mer än livet själv. Givetvis mina underbara söta gudomliga döttrar Izabella och Kate Lindvall. Dem två är mitt allt och det finns ingen som kan få mig att må så bra som dem två. Lilla bella när hon väldigt diskret kryper upp i sängen och försöker väcka en, Mamma jag älskar dig jätte jätte jätte jätte mycket. Skulle jag mot förmodan inte svara så klappar hon mig på kinden och pussas till jag pussar henne tillbaka. Söta lilla troll!! Kate är minst lika söt om inte ibland snäppet sötare, Mamma varför har inte jag lika stora tuttar? Varför vill pojkar pussa på mig i skolan? Mamma jag har fått hår under armarna. Mamma jag älskar dig även om jag bråkar med dig ibland, det gör jag nog för att jag älskar dig så mycket. Det har du sagt till mig mamma att om man tycker jätte mycket om någon så bråkar man ibland och oftast är det över onödiga saker. Ja mina söta charmtroll. Tackar gud varje dag för att jag fått dessa två underbara änglar i mitt liv.

Jag känner inget längre när jag tänker på döden eller när man hör vänner som är trötta på livet och vill ta den lätta vägen, självmord. Ja helt ärligt, låt inte mig stå ivägen. Vill någon välja att ta sitt liv så ska jag inte hindra dem eller försöka få dem på andra tankar. Varför skulle jag? Då lever dem bara på övertid vilket inte kanske är så bra för dem i slutändan.
Vad gäller män... Låt mig bara få säga från djupet av detta svarta hjärta: Go fuck yourself!!!
Jag hatar dem och det de står för. Att kvinnan blir lycklig med dem vid deras sida, ja sant kanske men vad händer den dagen de beslutar sig för att svika en och inte längre stå vid ens sida? Vad lämnar de då? Jo en förstörd kvinna och i detta fallet två barn.... Som sagt så hatar jag er. Lite för att jag tillät mig själv att älska någon så mycket att han blev en del av hela mig. jag delade så mycket med honom att det blev en del av min vardag. Att dela hela mitt liv med en till som jag älskade så oehört mycket.
Jag jobbar för mina barns skull och inte för min egen. Jag vill kunna ge dem det de behöver utan att känna att pengar är ett hinder. kanske därför jag sitter med tre jobb nu... Mina barn vet vad rätt och fel är men det finns så mycket kvar att lära dem, visst en del får de lära sig själva under livets gång men grunderna är min uppgift. Som sagt det är dem jag lever för och jag vill inte leva för något annat heller.
Att träffa familjen och släkten har bara runnit ut i sanden. Kanske två gånger om året träffar jag min farmor och farfar och förr träffade jag dem varannan helg minst. Släktmiddagar är uteslutna, dem finns inte längre.
Träffa min pappa och prata om allt från hommel till jord är nog minst tre år sen. Jag saknar honom fruktansvärt mycket och allt det vi delade en gång i tiden.
Mamma pratar jag fortfarande med men absolut inte som förr. Det finns så mycket som hon inte vet om sin dotter. Jag hade gärna velat dela allt med henne fortfarande men den tiden är förbi. Life goes on!
Jag låter aldrig någon komma in på mitt liv, har haft en person som vetat ALLT om mig men han finns inte längre i livet. Finns många som tror att de känner mig, men ni har fel. Jag är en j**** på skådespeleri. Jag gör allt i min makt för att ingen ska komma för nära. För vad händer om någon kommer för nära inpå ens liv? Man blir sårad. Min bästa vän var den ända som kunde mig utan och innan till och som sagt han lever inte längre.
Idagens läge har jag inga spärrar och gränser i mitt liv. Förr var jag t.ex rädd för polisen och vad de kunde göra med mig om jag gjorde något dumt. Nu skiter jag helt ärligt i vilket!
    Som incidenten som skedde för ett tag sen när polisen blev inblandad, jag brydde mig inte för fem öre. Jag gjorde det jag kände för och mådde j****** bra av det sen vad som hände efter sket jag på. Jag har inte längre de "smarta" spärrarna man borde ha för att inte hamna i trubbel. Så länge man inte pushar mig så är jag lugn men faktiskt vet jag inte vad som skulle hända om fel person stod och käftade med mig eller om jag råkade känna mig instängd eller liknande.
Skulle det komma en dag då mina barn är i fara eller under hot så skulle denna bli Djävulen direkt. Där hade jag inte varit nådig kan jag erkänna. Får ofta höra att jag är en höns-mamma, ja mycket möjligt. Jag erkänner!!!

Men dem är som sagt mitt allt och jag har bara dem att leva för så givetvis skyddar jag dem i ur och skur och prioriterar dem först alltid.
Förr trodde jag på när någon sa att de älskade mig, idag tror jag aldrig på det. Förmodligen för att om man påstår sig älska mig i så många år och sedan bara kan kasta bort allt det för att man inte längre passar in på hans kriterier så kan man ju börja undar hur han kan ljuga så bra och VARFÖR? och om det nu var som han sa, varför kasta bort något så värdefullt när kärlek kan besegra allt?!! Ja i min värld kan den det. Kärleken är den starkaste kraften hos en människa och den river de största murarna man byggt upp!!!!

Har fått en del påpekande att jag är "Miss Perfect", som ni nu kan läsa svart på vitt så är jag definitivt inte perfekt. Långt ifrån... Eller!!!!????
Jag vill inte vara perfekt och tänker då aldrig bli det.