Undrande som vanligt...
Det vet jag inte om dem har rätt i.... Känns inte som att det blir lättare, sen för den delen kanske jag säger det ut i tomma intet trots att personen påstår sig lyssna.....
Har länge, och då menar jag LÄNGE tänkt på en viss person. Den säger till mig att den känner mig och vet hur jag fungerar men varför ser den då inte på mig vad som är fel eller känner det???? Ser den inte hur jag mår??? Om man känner en person så kan man se om något är fel eller kanske bara rent av att personen behöver prata.... Kanske berätta vad som tynger den, inte för att det kanske blir bättre utan bara för att det behövs...
Tänkte innan när jag gav rådet till en vän, att berätta vad du tycker och tänker och kanske t.o.m känner för vad vet du om den personen finns i livet imorgon. Det kan inte bli fel för du har åtminstone lättat på ditt hjärta sen om det inte blir som du tänkt så var det inte meningen att det skulle bli så. Jag borde lyssna till mina egna råd någon gång tror jag...
Jag får panik på människor som säger sig känna mig för ibland känner jag mig själv inte ens, hur kan då dem känna mig..... Kan det vara så att en person du delat allt med känner dig bättre än vad du själv gör? Att ens handlingar ändras beroende på humöret eller omständigheterna, men den riktiga flickan bakom denna fasad inte hade handlat så utan på det vis som den andra personen känner en. Gud vad invecklat detta blev!!! För min del tar jag handling före tänkande, ibland kan det vara bra för jag är en kvinna som visar och berättar genom handlingar...
Just nu önskar jag att den person som jag vill ha hos mig kunde förstå mig och mitt tänkande utan att döma mig....
Som alltid annars så tänkte jag på en konstig sak innan: Du vill leva med en person livet ut men bara så som den är när den är singel. Personen är perfekt när den är singel men under ett förhållande ändras sättet till det negativa. Hur är det möjligt att man dras till en person under de omständigheterna? Vad är det som gör att man vill ha den när den är som den är singel men inte i ett förhållande? Ja här kommer de mest konstiga funderingarna fram....
På tal om annat nu... Hade min underliga dröm inatt igen, blir jagad av en man med vapen och jag vet inte varför bara att jag dör om jag stannar. Vet inte vad min dröm vill säga mig men något är det nog eftersom jag har den så ofta. Tänkt en del på döden idag, många är rädda för den men själv kan jag säga att någonstans i mig blir jag lugn när jag tänker på det. Vad finns det att vara rädd för?
Den ända rädsla jag har är, vad ska hända med mina barn när jag inte finns längre. Men det är jag rädd för även om jag är i livet, kan ju inte skydda dem från allt även om jag ska göra mitt bästa.
Jag känner mig mer och mer redo för var dag som går, längtar ju sååå mycket tills jag får träffa min underbart älskade vän. Kanske därför jag känner lugn för jag vet att han är där. Visst att vi lovade varandra att vandra genom ljusets tunnel tillsammans men så blev det tyvärr inte ju så jag kan ju hoppas på att du står där och tar emot mig. Saknar dig så det gör ont i hela mig, saknar din goa bamse famn och dina torra skämt som bara vi skrattade åt...
Nu ska denna försöka sova lite.
Ha det bäst!!!
