zasa

Hjärnan är ur funktion och livet far förbi, vad ska hända........

Det är upp och ner och inget blir som jag vill.....

Ingen som helst aning om vad som ska prioriteras först..........

Känslorna för honom ger mig de största fjärilarna i magen, men ..............

Hur ska jag få tiden att räcka till...............

Ca 3år kvar.........

Vilket bör man följa, hjärnan eller hjärtat.............

Lättaste utvägen..............

(Sitter nu och lyssnar på darin feat. kat deluna och minsta lilla meningen stämmer jävligt bra.......)

Vem är det som styr våra liv?????
Varje gång något positivt händer i ens liv får man dubbelt så mycket negativt tillbaka. Till vilken anledning???
Vad bevisar då lyckan.... Typ skit i den, för får man lycka lär den försvinna igen......

Känner mig inte särskilt på humör vilket säkert märks men som sagt, vilken JÄVLA lycka........
Tackar gud varje dag för att han gett mig mina två underbara ögonstenar som ger mig den lycka i livet som inte kan mätas med något annat.

Fick frågan idag som jag inte fått på länge: Var det i köket som Bella föddes?
Jag blev förstummad och svarade tillbaka att det var i min säng med Kate bredvid mig och min pappa i fotändan. Jag blev förstummad för det är något jag inte tänkt på den senaste tiden. Jag har börjat förtränga lyckliga tider för det är det som sårar mig mest. Det är lättare att tänka på det tråkiga. Jag slog en snabb tanke tillbaka i tiden då jag den 17 november stod i duschen och tyckte det var livs viktigt att hinna duscha innan vi skulle åka in trots att jag ett par timmar innan hade duschat. Bara känslan jag hade när jag kände att hennes huvud var halvägs ute och jag inte visste om jag skulle hinna till sängen eller jag skulle behöva få henne rakt i händerna. Känslan att ligga i ambulansen med henne i min famn och all den lycka som en mamma kan känna för denna lilla oskyldiga varelse som inte sett världen än. Den lyckan jag kände då har jag tyvärr förträngt, åtminstone tillfälligt, till den dag då någon bevisar för mig att med lycka följer inte olycka.
 
Just nu finns bara "Hulken" i mitt huvud, kan verkligen inte tänka på annat. Alla säger att man ska hitta på något för att få tankarna till att fokusera på annat men, ELLER INTE, vad hjälper det...... Dem försvinner inte för det..... Saknaden är enorm och det finns inget som gör att den försvinner. Vill ju inte vara här, bara där... Den tomhet som nu finns kan inte fyllas. Då jag vaknade och såg dig ligga bredvid mig kände jag mig trygg och lycklig, att känna dina andetag så liten bit ifrån mig och din närhet som jag saknat så enormt mycket. När jag kom tillbaka från toa och såg att du inte låg där och inte hade gjort det i heller utan att jag bara inbillat mig det fick mig att tänka. Det var nog dags då för mig att låta de känslor jag har för dig komma fram och inte fortsätta putta bort dem för att jag är rädd. Att jag verkligen kunde känna att du låg hos mig måste ju ha betytt något och jag frågade dig t.o.m om det hänt något 05.42 då jag vaknade till av att känna och höra dina andetag. Men vad du visste så hade det inte hänt något, annars kunde det varit en annan betydelse med det. Jag tror att det var Han där uppe som ville hjälpa lite, att få mig att släppa rädslan om det okända och våga chansa. Det jag trodde jag kunde förlora har jag gjort nu och det gör såååå ont i varje del av kroppen!!!!!!!!! Att ha känslan, att hade jag bara vågat tidigare så hade det inte blivit såhär. Vad var det som hindrade mig från att berätta hur mycket "Hulken"  betyder för mig och hur mycket jag vill vara en del av honom och hans liv???? Önskar idag att jag hindrade mig själv från att säga vissa saker när du kom med de underbart vackra blommorna till mig. Jag blev överlycklig men chockad men ändå så ska denna kvinnan öppna munnen för mycket, kan man inte bara lära sig att hålla käften ibland.
Men som sagt vad ska man göra när lyckan är där och bara något tag efter så försvinner den.... Jag gjorde nog mitt livs misstag men kan inte göra det ogjort tyvärr. Önskar verkligen av hela mitt hjärta!!!! Att jag kan känna så mycket efter så lite tid är helt sinnessjukt men någon gång ska vara den första, synd bara att det inte blev som jag ville. Trodde inte att jag kunde sakna någon så mycket och ju fler dagar som går desto mer saknad av det jag hade.


Borde nog tänka på att lägga mig men att ligga ensam i sängen är inte det roligaste. Kunde inte fortsätta sova på soffan för ryggen blev rent krokig så nu har jag inget annat val än att ligga i sängen. Drömmer åtminstone att han är bredvid mig... Det sägs att man får nöja sig med det lilla och det är vad jag gör för jag har inget annat val....

Ha det bäst och ta vara på lyckan medans du har den för den lär försvinna när du minst anar det.................