zasa

Från att gå runt i lägenheten med ett glas vin och i nästa sekund vara orolig för att förlora min vän för livet

Från att trängas i denna 3-rums lägenhet, till att istället få gott om plats i en 4:a

Från att vara osäker på vissa "personer" i min omgivning, är de nu raderade på det planet istället

Från att inte veta vad som ska ske nästa år, fixat för åtminstone ett tag

Sista inlägget jag skrev satt jag med hoppande fingrar för att känslorna inte fanns och jag visste inte varför.
Jag luskade i om det hade att göra med onaturliga krafter att göra eller om jag var på väg in i ytterliggare en deprission.

Nu känns det som allt faller på plats, livrädd men just nu känns det bra. Jag vet att allt i mitt liv har en förmåga att vända på mindre än en sekund men likaså nu har allt vänt på en sekund till det bättre.

Förra veckan pratades det knappt och jag visste helt ärligt inte om jag längre kände för "träffen" men så kom dagen och allt var ok.

Lördag:
Jag och frugan gjorde vid oss här hemma efter jag och Jens hade varit på Vanningen med barnen.
Vinet i handen och gardroben i nästa, alltid slagsmål med kläderna när man ska iväg på "speciella tillställningar".
Vi hade roligt och jag kan säga att det går inte en minut utan att jag trivs med frugans sällskap.
   Båda mina fruar betyder så fruktansvärt mycket för mig.
Men åter till ämnet, vi snurrar rundor i lägenheten och till sist kom "taxin".
Spänt med tanke på vad som sist hände men med vars ett smile mot varandra så var det spända borta.

Väl ute hos "The Big Man" så åkte glasen fram efterhand och alkoholen flöda som vanligt när de två blondinerna är i farten. Inget stoppar oss!!! Vi hade kul och jag fick en rundtur i det finba huset, jäkligt najs men kanske inte så jag hade byggt mitt hus. Inte precis barnvänligt, sa jag till honom och trappan verka ju bara livsfarlig rent av. (det fick vi svar på senare hur farlig den var)
   Jag och Mr Big delade många meningar och vi fick nog sagt det som behövdes, många saker som nog tyngde både mig och han. Känns lite som en sten fallit från hjärtat.
    Även jag och "smurfen " delade ett par meningar, inte lika allvarliga eftersom jag inte känner honom på det viset. Men det blev ett vuxet samtal ändå trots allt.
   Något gick jävligt fel vilket jag inte tänker skriva här tyvärr (för er nyfikna). Jag fick en panikattack som jag inte fått på länge, tror det var två eller tre år sen sist. Jag har inte mycket minne men jag vet att jag ringde min man och bad honom hämta mig. Springandes till bilen i bara strumpor och stövlarna i handen så var jag hemma efter en stund. Utlöstes ytterliggare panik här hemma och jag kan med säkerhet säga att det är något av det värsta som finns, total panik i kroppen och du känner inte benen under dig.
   Jag och mannen prata länge och jag försökte förklara vad som hänt, vet inte riktigt hur det blev.
Efter prat i telefon med de tre andra inblandade får jag plötsligt Mr Big panik i örat, han bara vråla av sig att min fru låg på golvet och blödde som bara den. Från att ligga i sängen och försöka lugna ner sig så var jag ute hos "Smurfen" igen två minuter senare. Fem minuter senare ligger jag på golvet bredvid min fru och ser hela vår livshistoria passera. Jag var helt säker på att det var det sista jag skulle få se av henne. Jag pratade och försökte lugna henne, vi pratade om Mange och om hennes underbara dotter, allt för att få henne till att andas lugnt. Vet inte riktigt var alla andra var men jag förstod att Mr Big prata med ambulansmännen. Jag vet inte hur jag lyckades behålla mitt lugn under tiden jag låg på golvet med henne i mina armar, har heller ingen aning om hur länge. Det kändes som i en evig väntan på att ambulanserna skulle komma.
  Det kändes tufft att behöva släppa taget om henne och låta dem ta få upp henne på båren. De som känner henne vet ju hur satans envis hon kan vara. Inte nog med allt detta, då ber den ena ambulansföraren om hennes körkort, hur i hela helvete kunde dem tro att jag skulle hitta det när jag själv efter att ha lämnat över henne till dem stod totalt panikslagen. Jag studsa och fick knappt luft, hyperventilera men min man i min famn. Han hade stannat kvar vilket jag inte märkte förrän jag såg dem rulla in henne i ambulansen.
 Jag satte mig i ambulansen där de rullat in min fru, Såg hur ledsen hon innerst inne var och totalt panikslagen var hon. Väl inne i bilen ringde jag mitt ex, visste inte var jag skulle ta vägen. Jag bad honom möta oss inne på akuten, och i hans famn vek jag mig dubbel. Allt släppte och jag kände mig säker för om det är någon som känner mig  och vet hur jag ska tas så är det han. Klockan blev ett och jag hade berättat allt för honom och telefonerna gick varma stup i kvarten. Jag kände hur andningen sakta kom tillbaka. Min andra fru kom plötsligt med kläder och kaffe till oss, hon är ju helt underbar den människan, hon vet fan i mig när man behöver henne som mest. Det är en wonder-women om någon!!!!
  Halv två kände jag hur paniken var på väg igen, då hade det gått en timme sen hon kom in och vi hade inte hört något, en timme är väldigt länge när man väntar. Kvart i två fick vi äntligen gå och hälsa på henne, tårarna rann ner från kinderna när jag såg henne ligga där så oskyldig och mörbultad. I den sekunden som jag såg henne på sjukhusbädden tackade jag gud för hans insats och även att jag kunnat behålla mitt lugn när det behövdes.

Massa hände efter men det tar evigheter att skriva.
Väl på måndag förmiddag så kom hon hem till mig och låg i sängen med extrema smärtor, så skönt att ha henne nära igen. Den oron man hade haft var som bortblåst när man visste att hon låg i min säng.

Tisdag:
Jobba med tankarna någon annanstans. Jag hade inte haft möjligheten att arbeta med min egna känslor och som vanligt la jag dem åt sidan, vilket jag fortfarande gör. Känner det i mellenåt men puttar bort det igen.
En helt underbar dag med min vårdtagare som innehöll mycket skratt och prat var precis vad jag behövde.
Väl hemma igen får jag reda på att vi fått en ny lägenhet, jippiiiiiii!!!!
Ja helt rätt, vi ska flytta! Känns helt underbart, både större plats plus att vi äntligen får vårt. Vi ska bli tegelbrukare nu och det känns så skönt för det är där alla barnens kompisar bor typ.
Det är en två plans lägenhet med trädgård fram och bak. Bara tankaen på två toaletter gör en tårögd ännu mer att barnen ska få slippa dela rum längre.
  Vi har börjat packa det som inte används eftersom helt plötsligt kan det bli mycket jobb för både mig och mannen och då är det skönt att ha packat lite i alla fall. så de två senaste dagarna har bestått av möblering och packning, numera sover vi i storarummet och paketerar låder och dylikt i vårt sovrum.

Ja det är så snurrat mitt liv är nu.

Kan bara säga att jag är så glad att min fru lever efter helgens bravader och jag tackar gud för allt han gjort, tror han har en stor del i allt det som inträffat. Lägger mitt åt sidan och är glad för det positiva som hänt. Det jag var med om känns som en bagatell jämfört med allt det andra som hände.

Nu måste det bli lite frukost här tror jag, barnen har äntligen vaknat, i alla fall Bella. Kate sover fortfarande men det ska det s´nart bli ändring på:)

Ha en bra dag allesammans